I've yet to be

Ravaged I wander with you in my mind 
and a memory I cannot let go
The distance, so far ahead, I’ve yet to be
to a place which I used to call home

I’ve never been so lost, not even once
No other trial have left me so cold
Forsaken I hope the horizon will lead
Me to places I’ve only been told
To exist.

Beyond dreaming and venturing,
Heaven or hell and the legends of God
Beyond sunsets and evening stars,
Famine and wars, beyond friendships and the power of love

I’ve yet to be
In a world of my own
I’ve yet to be
The person I used to know
As me… As me… As me… As me…

Once I have found my way back to myself
There’s no point for me to care for you
The longing, the crying, the hatred, the love
These old feelings we used to endure

All will be left in a memory lane
Where all things will come to be free
And then one day it all will crawl back to me
And I will cherish them all on my own

But I’ve yet to be
In a world of my own
I’ve yet to be
The person I used to know
As me… As me… As me... As me...

~ Solitude

Här kommer nästa låttext! Denna skrev jag någon gång i Augusti, 2010, om jag inte minns helt fel. Här kommer Solitude

**********************************************

~'* Solitude *'~

Stay awake, don’t fall asleep too soon.
I know it’s time for you to go
But it’s hard for me to know that I’ll never see your smile again
I will never let go

I will remember the lifetime that I spent with you
I will remember it for the rest of my days
But it’s hard to see clear and find the joy, the happiness,
When I know those days will never come again

Every morning I will find that you're not here with me
I need you, I love you, please don't go.
Heaven can wait, I need you by my side
I need your strength to carry me through

Lately I’ve been here, I’ve been here by your side

But it is too hard to see you like this

To know you won’t be here, a day away, one mile away

It’s hard to know that you’ll be gone

Please, don’t go. A day away from you is hard

A lifetime, I would never last that long…

So please, stay with me. I would be so lost without you

If you go I’ll never find my way.

Now, as you close your eyes

I’m watching you, I see you, you’re not there

I’m sitting right here, next to you, holding your hand

While you’re falling out of reach

My friend, my love, my truth, my life

You were all I had and now you are gone

As a restless soul I wander, alone I go, my solitude and I

I will never see the day when the pain goes away

~ Shattered Soul

Hej igen!
Jag har bestämt mig för att lägga upp några av mina låttexter här så att ni alla kan läsa dem. Jag ser gärna att ni kommenterar dem om ni har lust! Jag tänkte börja med att lägga upp två texter, var och en i varsitt inlägg. Här kommer först Shattered Soul

******************************************************

~'* Shattered Soul *'~

What if there's a heaven?

What if there's a place where I can be myself?

And all I ever wanted would be mine, forever..

Then I wouldn't have to hold on to this shattered soul

and my solitude would all be gone forever

and I wouldn't have to be the one to always smile

even when I cry

What if there's a sacred place?

What if there's place where all my thoughts and questions would be answered?

I wonder?

And I would find all the pieces of my shattered soul

and my darkness would be covered up in light

and I wouldn't have to stay awake almost every night

because I cry

I cry...

If I found all the pieces of this shattered soul

I wouldn't have to be so insecure

and then, someday, I would get to wear an honest smile

But now I cry...

~ Det Regnar... ~

Jag tänkte dela med mig av en kort berättelse jag skrev för ungefär ett och ett halvt år sedan. Den heter Det Regnar och finns att läsa här nedanför.

Det Regnar

”Det regnar.. Jag hör att det regnar..”

Ännu en natt som jag inte kunnat sova ordentligt på grund av smärtorna i bröstet. De har varit värre fast de är ihärdiga och vägrar försvinna helt. Det har gått tre månader och de håller i sig fortfarande. Den där tryckande känslan då det känns som om något fötts inom mig som vill ut, samtidigt som något annat har dött på exakt samma ställe. Den tryckande känslan av en tomhet fylld av brutna rester av det goda som en gång fanns där. Klyvningen av de känslomässiga atomerna inom mig har effektfullt tagit död på den livsglädje jag en gång kände.

”Det regnar.. Jag ser att det regnar..”

Utanför mitt fönster ser jag hur människor går med bestämda mål på trottoaren jämte gatan där bilarna på höger sida passerar de på vänster sida utan att ens bry sig om vem det är de passerar. Man tänker aldrig på det men människan man passerar är inte bara vilken människa som helst, utan en människa som lever sitt liv med samma känslomässiga förutsättningar som en själv. Mannen i grå kostym och paraply passerar en ung kvinna som, med ett barn i sin famn, söker skydd mot regnet, lutad mot butiksdörren till ’Noras Konditori’ utan att se sig om en extra gång. Och här står jag och bittert ser ner på den värld jag lever i och känner att jag inte kan bry mig om något annat än de smärtor som sakta tar död på mig. Jag står här, likgiltig, inför det som händer varje dag framför mina ögon och med bara en enda mening som går igenom mitt huvud - ”Så är livet”

”Det regnar.. Jag känner att det regnar..”

Jag står utanför hennes dörr och tittar in genom hennes fönster - Det är tomt. Jag vet var hon är men jag väljer ändå att stå här i en stund i regnet och titta in i det nedsläckta vardagsrummet som en gång även var mitt. Den tid som en gång varit passerar förbi i mitt inre och jag minns allting som om det var igår det försvann. Den lycka, trygghet och glädje jag kände då är dock försvunnen med tiden och minnena får istället tomheten inom mig att, panikartat, försöka gräva sig ut ur min kropp. Det känns som om mitt bröst håller på att explodera och jag känner hur hela mitt ansikte blir så tungt att jag inte kan hålla det uppe med mina bara muskler längre. Med en liten blinkning så känner jag hur mina ögon okontrollerat vattnas och jag kan inte hålla något inom mig längre.

”Nu händer det! Det brister för mig! Smärtan inom mig har tagit kontrollen över hela min kropp och jag bara låter det hända!”

Jag gråter. Jag gråter obehindrat och det känns inte som om det någon gång kommer ta slut. Den smärta jag hela tiden försökt förtränga är nu så överväldigande att hela mitt inre har tappat sitt fäste. Alla tankar, alla känslor, allting inom mig rasar samman och känslan av hopplöshet sprider sig tillsammans med smärtan som plågar mig.

”Då händer det”

En smärta som jag inte alls känner igen slår till. Den här helt olik allt annat jag hittills känt. Smärtan är fysiskt starkare än något annat som kommit över mig och mitt bröst krossas inombords. Jag tappar andan och faller sakta till marken i chocktillstånd. Smärtan är outhärdlig och jag känner hur all energi, all kraft, försvinner oroväckande snabbt från min kropp. Det sista jag ser är en öde gata och den täta dimman som ligger nära marken.

”Det regnar.. Det bara.. Regnar..”

Sömnlös men nöjd ändå!

Dags att sova? Javisst. Jag ska ju trots allt upp strax efter 4 för att göra mig i ordning för att bege mig till jobb. Dock så fann jag ett litet problem när jag lade mig. Jag är pigg! Jag kan inte somna, inte en chans! Efter att ha degat i en hel dag så tycker min kropp att jag har mycket mer att ge innan jag säger godnatt. Dock så är det ju lite drygt då jag måste upp snart. nåja, jag bestämde mig istället för att ligga i sängen, vila och ta det lugnt i vaket tillstånd tills det är dags att stiga upp. Kul nog så kom jag att tänka på när Neil Patrick Harris (aka Barney Stinson) sjunger "Suit up-song" i How I met your mother. Helt underbar! Jag var bara tvungen att kolla på den. Och kolla på den igen.. Och igen..

http://www.youtube.com/watch?v=J4CuHcrwXmk

Seventh Wonder's - "The Great Escape" Recension

Jag hittade denna recension av Seventh Wonders nya album. Kolla in!

http://www.seaoftranquility.org/reviews.php?op=showcontent&id=9859

Long Way Home..

Jag har ingen aning vart jag ska börja. det känns som om jag har så otroligt mycket att berätta! Känns nästan som att den stora bubblan innanför min bröstkorg håller på att explodera till ett enda stort oväder av känslor. Det var trots allt ett litet tag sen jag skrev men under den tiden så känns det nästan som att hela min existens har omdefinierats på flera olika sätt. Må vara små detaljer bara men dessa detaljerna utgör den helhet som är jag.

Jag kan ju iallafall börja med att jag spenderade större delen av förra veckan i Klågerup med mina syskon. Det var sista veckan i huset där de bott sen Augusti 2006 och nu har de flyttat till Gislöv för att bo med våran mammas blivande man. Det stämmer! Min mamma ska gifta sig. 11/11-2011 skall bröllopet äga rum och jag är så glad för min mammas skull för att hon har aldrig tidigare varit gift. Hon trodde för övrigt aldrig att hon skulle få gifta sig då hon aldrig träffat en man som hon känt sig trygg med. Sen för ungefär 1,5 år sedan träffade hon Johan och hon trivs väldigt bra tillsammans med honom. Jag tycker personligen att han är en riktigt bra person och han är verkligen bra för min mamma. Jag har aldrig sett henne så glad och harmonisk förut, som hon är nu med honom. Hon mår bra och det betyder världen för mig. Hon har under alla år varit en klippa och den bästa mamma till mig och mina syskon som någon överhuvudtaget kan ha. Hon har kämpat med sann styrka för att ge mig och mina syskon ett så bra liv som möjligt, trots alla motgångar, och först nu så kan hon slappna av och njuta  av livet som hon var menad att leva det. Sann kärlek är ett begrepp som är svårt att ta på allvar då det ofta är väldigt miss ledande och sällan trovärdigt. Begreppet "Sann kärlek" behövs för att man ska våga tro på kärleken och det är något som gör många skeptiska. Vad är sann kärlek? Hur vet man när man har hittat den? Hur känns den? Hur skiljer den sig från annan kärlek? Det är svårt att säga, och minst lika svårt att veta. Jag har dock sett det. Jag ser det i dem varje dag jag ser dem tillsammans. Det är med stor ära jag ska sjunga på deras bröllop! Och jag är speciellt glad för mina syskon, att de får leva i ett hem där känslan av att vara en familj utgör kärnan. Det var flera år sedan någon av oss egentligen fick känna av detta. Jag känner det också! Trots att jag bor själv i Hässleholm så känner jag ändå av samhörigheten som finns där. Jag ser verkligen fram emot att fira jul detta året med min familj. Det kommer bli helt underbart!

I helgen så var det för övrigt Halloween! Jag hängde med min goda vän Adam på en fest här i Hässleholm hos folk jag aldrig träffat förut. Det var väldigt trevligt och jag hade väldigt kul! Jag var hemma runt 4-5 på morgonen och Adam däckade i min soffa. Det var en Halloweenfest jag sent kommer glömma. Tack alla som medverkade! Dock så svek jag en vän den kvällen och det är inget jag är stolt över. Jag hoppas att någon gång kunna gottgöra henne.

Annars så har jag haft en av mina andra goda vänner nere på besök, Henke. Han har varit nere i Skåne en vecka nu eftersom han har lov, då han egentligen pluggar i Umeå. Det har varit väldigt trevligt att ha honom på besök!

Nu har jag berättat en hel del om den senaste tiden men trots det så har jag utelämnat mycket av det som egentligen är viktigt för mig, mina egentliga känslor. Det som väger tyngst för närvarande. Det är mycket förvirring, många blandade känslor och mycket osäkerhet och iver som dansar polka i mitt bröst. En sak är dock säker och det är att jag kommit ett steg längre med mig själv till.

"I've taken a long way and I wal real slow. I don't mind that it's raining because then the tears don't seem to show"

Snart släpper Seventh Wonder sitt nästa album! Seventh Wonder's, som för övrigt är mitt definitiva favoritband,  nya album kommer heta "The Great Escape" ska hamna i min brevlåda så fort det släpps. Så fort det går att förboka så ska jag göra det. Jenny Karevik, Tommy's (SW's sångare) syster, kommer ännu en gång göra ett gästspel i låten "Long Way Home". Jag har redan haft turen att få höra denna helt underbara låt och jag måste säga att jag älskar den. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan kalla migsjälv en stolt ägare av Seventh Wonder's The Great Escape!

Nu så ska jag återgå till att göra iordning lite här hemma. Ni får ha en trevlig kväll sålänge så hörs vi av snart igen!

Kram Nick