So she cried

She tried to reach out to us
Our eyes were closed
Our ears were sealed
We didn't care enough to heed her grief

When she lost, she was alone
With no one to stand by her
She tried to tell herself that
One day she will not be alone
anymore

And though she tried we chose to be
Unaware, because we couldn't see
Such a pain unbearable
With a heavy heart she's on her knees
Trying to hold back the tears she sheds
But she can't

And so she cried
Hoped for us to hear
To bear with her the loss
And help her make it through
But all we did was turn our backs
Leaving her to grieve alone
To a void where love was once a part
And hopelessness is all she's got
And so she cried

Desperate to fill the void within
She tried to find what she once had
Going bed to bed
In hope to see him once again

We never did think twice
Of the advantages that we took
Her sorrow and her grief
Helped us fill the needs we had

And though she tried we chose to be
Unaware, because we couldn't see
Such a pain unbearable
With a heavy heart she's on her knees
Trying to hold back the tears she sheds
But she can't

And so she cried
Hoped for us to hear
To bear with her the loss
And help her make it through
But all we did was use her loss
To fill our lonely hearts
And a void where love was not a part
And hopelessness was all that's left
And so she cried

Confused and out of luck
She started to lose hope
And when she couldn't see his face
She did no longer know herself

And yet we didn't understand
nor did we care about
Where she was at
Or whatever happened next

And so she died
Because we couldn't hear
And bear with her the loss
That turned her soul to dust
For all she had was now long gone
And all her memories had faded
To a void where nothing yet remained
And hope's, since long, been gone
And now she's dead

And no one even knows

Ångest.. Chock?

Idag mår jag så dåligt.. Idag mår jag så fruktansvärt dåligt. Det händer inte ofta men idag mår jag verkligen dåligt. Känns ungefär som en stressrelaterad chock har lagt sig över mig. Det känns overkligt på något sätt.. Det känns jättekonstigt. Jag förstår inte riktigt vad som hänt men det känns ungefär som om en propp har gått i min skalle, i mitt känslocentra. Har jag gått in i väggen? Det har jag aldrig tidigare gjort, av vad jag kan minnas (om man nu bortser från vissa tillfällen i livet som jag verkligen har blivit sårad och bedragen/besviken). Ikväll känns ungefär som de gångerna, förutom skillnaden att jag inte har varit med om något riktigt omtumlande den här gången. Dock mitt chocktillstånd är så pass bekant att jag vet att någonting inte står riktigt rätt till. Att sova ut inatt hade förmodligen gjort skillnad men då jag ska upp om 3 timmar igen så har jag svårt att tro att jag kommer må bra imorgon. Jag hoppas verkligen det för att jag tycker inte om att må såhär dåligt. Som tidigare nämnt så mår jag inte så dåligt så ofta utan tvärtom så brukar jag må ganska bra! Om inte väldigt bra. Så jag antar att det är en nödvändighet att må såhär. Dock så förstår jag inte varför den här gången. Vanligtvis brukar jag kunna finna anledningar till varför jag mår dåligt och kunna känna en viss trygghet i det. Inte den här gången. Det känns så fruktansvärt jobbigt!!

Fan..